Sedan jag började med
det här hade det hunnit komma en unge till, så det var klart att
Edvard skulle bli näste man. Jag provade att göra flera olika bilder i
datorn, men den som blev tydligast och sötast var den här, tagen
på Skansen. |
Jag
tänkte att det visserligen blev bra med så många färger som jag hade
på Viktor, men eftersom det var så stor skillnad i tekniken mellan
Ludvig och Viktor var det bäst att göra den tredje pärlplattan på
ännu ett nytt sätt, så att inte en av dem skulle sticka ut från de
andra. Den här gången blev det alltså svart-grått-vitt. |
Med
bara tre färger på pärlorna blev det stora svarta och vita ytor, som
jag tyckte såg tråkiga ut. Därför provade jag något nytt, nämligen
att lägga till brus till bilden. Då blev det så här, egentligen en
sämre bild men en roligare pärlplatta. |
Här
har jag påtat ner varenda pärla exakt som på förlagan. Precis
som tidigare lovade jag en hundralapp i belöning till den som
hittade en pärla som låg fel.
Egentligen behöver det inte vara så noga, men det blir lättare
om man hela tiden ser på mönstret var man är.
Jag använde några av
fjolårets pärlor till att göra en annan liten julklapp, som syns
längst ner.
|
Smältningen gick till
på ett helt nytt sätt. Jag värmde en stor kakelplatta i ugnen
(250º), och la
sedan på ett teflon-smörpapper som låg på pärlplattan. Som ett stort
strykjärn som gjorde pärlplattan helt platt. Tyvärr visade det sig att
piggplattorna inte tålde värmen, de krullade ihop sig runt
mittpunkten... Men så här böjda blev de inte förrän jag la in dem i
ugnen efteråt, bara för att experimentera. |
Jag fick köpa nya
piggplattor. Men för att inte också de skulle bli förstörda fick jag
lägga till ett moment: Jag fäste stora överblivna klisterlappar på den
färdiglagda plattan, vände upp och ner på alltihop, tog bort
piggplattan och la på teflonpapperet. Och så sist kakelplattan.
Äntligen ett system som fungerade perfekt! Här tar jag bort
klisterlapparna efter att kakelplattan och pärlorna har svalnat.
Pärlplattan blev helt platt och piggplattorna var förstås helt
oförstörda. |